Lägesrapport, december 2006
Författaren befinner sig tillsammans med fru, hund och katt sedan slutet av augusti i New York. Vi har inkvarterat oss i en liten lägenhet i Greenwich Village. När Gud mot slutet av den sjätte dagen skapade staden, tror jag att han tänkte sig ungefär Greenwich Village. Om man bortser från alla myter, alla berömdheter, alla fördomar, så tror jag att det är svårt att hitta någon bättre plats på jorden om man vill bo i en stad. Här är småskaligt, vänligt, avspänt och mänskligt. Små krogar, små butiker; boklådor, järnhandlar, kyrkor, postkontor, apotek, tatuerare, teatrar, tvättinrättningar och vad man nu kan behöva. Touchen är ruffig, ingenting är chict och folk pratar med varandra. Överallt och hela tiden och här finns alla sorter: det gäller ras, ålder, nationalitet, yrke, politisk och sexuell hemvist. New York borde vara ett land istället för en stad, sa någon häromdagen; man är böjd att hålla med. Det brukar alltid vara skillnad mellan land och huvudstad (Holland är en sak, Amsterdam något helt annat, till exempel), men ingenstans är detta faktum så tydligt som i fallet USA vs New York. Vi tillbringade 77 dagar i en husbil i somras medan vi överkorsade kontinenten, hann med 31 stater och en oerhörd massa upplevelser, förstås – men det är i New York vi vill bo. No doubt.
Det går också alldeles utmärkt att skriva här i the Village. Här finns en sorts ro mitt i dynamiken; jag brukar sitta hemma på Carmine Street eller i ett litet bibliotek på Leroy alldeles runt hörnet. Hittills har det mest varit fråga om Barbarotti 2 (En helt annan historia, utkommer 3 april i Sverige) och Barbarotti 3 (Titel ännu obekant, men den första versionen blev klar häromdagen och lär väl finnas tillgänglig i svenska bokhandlar våren 2008, skulle jag tro) – men det är förstås dags att börja sätta pennan i New York också. Exakt vad detta kommer att utmynna i, vet jag ännu inte, men det skulle förvåna mig om det inte blev både det ena och det andra. En historia presenterade sig i huvudet på mig för bara några dagar sedan och jag märker att den biter sig fast på det där viset som bra berättelser gärna gör. Vi får se vad det blir.
För övrigt, vad gäller själva yrket, flänger jag runt en hel del häröver också och håller föreläsningar: man har ju börjat publicera Van Veeteren i den engelskspråkiga världen, skandinaviska kriminalromaner blommar inte bara i Europa. Förra året kom halvdussinet svenska deckarförfattare ut i USA - och med tanke på hur liten del av vad man läser här som består av översatt litteratur, är det en märklighet bara det.
Nåja, detta om detta. Vad gäller familjen så mår hela kvartetten prima. Norton the dog har många lukter att hålla reda på, här vimlar av hundar, och Nelson the cat struntar fullkomligt i var i världen han befinner sig, bara han får mat och kärlek. Och det får han. Min hustru Elke får detsamma och mer därtill och hälsar att livet kunde vara värre.
Sålunda ber jag att få önska alla läsare ett gott 2007, och lovar att återkomma ett stycke in på det nya året för att berätta om läget och om En helt annan historia!
Varm hälsning från Er förbundne
Håkan Nesser