New York, december 2007
Mild och fin julmånad här på Manhattan. Granen på Washington Square är klädd och rest. På Radio City Music Hall showar the Rockettes för fulla muggar och det tomtas på Macy’s. Inte mycket till snö på östkusten ännu så länge, men i Chicago där vi tillbringade ett par dagar härförleden och researchade, kom det desto ymnigare. Chicago är ju ”Number two”; skulle gärna vilja vara ”Number one”, men lär aldrig komma så långt även om det är en intressant och mycket innehållsrik stad. Närmast var man kanske redan 1893 när man snodde världsutställningen från New York. Vill man läsa om detta fantastiska spektakel och dessutom träffa en sällsynt gångbar mördare, rekommenderas ”The Devil in the White City” av Erik Larson.
Det har alltid varit mycket kött i Chicago, och för att inte svika traditionen åt vi första kvällen ett par kraftiga bitar på Gibson’s Steakhouse på North Rush Street. Gott förstås och sedan behövde man inte käka på två dygn. Gick istället på Art Institute of Chicago, där man har en obegripligt stor samling impressionister och postimpressionister (åtminstone 30 Monetar och 20 Manetar, till exempel – samt Van Goghs sovrum, hans mest berömda självporträtt, och en hel del annat som man tror sig ha sett både här och där i världen tidigare, men det har man antagligen inte). Avnjöt också världens bästa symfoniorkester; Chicago Symphony Orchestra – Sibelius, Webern och Brahms dubbelkonsert för fiol och cello – alldeles lysande utan tvekan, men ur led är tiden, kommenterade den pälsbrämade granndamen. Förr i världen var man tvungen att läsa dödsannonserna för att veta om det fanns chans att få en plats när CSO lirade, den här blåsiga decemberkvällen i Herrens år 2007 fanns det tomma stolar i salongen. Inte särskilt många men ändå.
Här i New York går man gärna på party denna väntanstid mellan Thanksgiving och jul. Man samlas 50-60 personer från alla världens hörn i en två- eller trerumslägenhet och samtalar frenetiskt med så många man hinner i fem-sex timmar. Under tiden dricker man inte glögg – även om vi försöker lära dem – istället hinkar man i sig en trögflytande gul sörja som kallas Egg Nogg; den är slipprigt söt och innehåller fler kalorier än det finns myggor i Tärnsjö. Kanske är det just det faktum att nästan ingen är född i New York som är orsaken till den fenomenala öppenheten i den här stan. Man kommer hit, man har ett syfte med att vara här och man måste fungera tillsammans med andra människor. Det gäller att vara en smula på hugget, helt enkelt, en sorts nybyggarmentalitet eller vad man nu vill kalla det. Av godo är det i alla händelser, vår naturliga tröghet hålls i schack, sitta och slöa och tro att man redan vet allting kan man göra i något annat liv.
På själva Carmine Street håller man på att borra bort trottoaren. Orsaken är en smula oklar, man byter inte ut några rör, man lägger bara på exakt likadana cementplattor som tidigare; när jag frågar de fem mexikanska arbetarna vad som är syftet med allt detta enorma oväsen, får jag inget svar. Kanske beroende på att min spanska är dålig, kanske beroende på att allihop är stendöva; de borrar åtta timmar om dagen, och hörselskydd... vaddå för något? Alldeles intill borrgänget har Our Lady of Pompeji, den katolska kyrkan i hörnet mot Bleecker, byggt en stor julkrubba, då och då trillar Jesusbarnet ur halmen på grund av vibrationerna. De vise männen verkar inte bry sig. Moderna tider?
Ett par priser har ramlat in – med eller utan vibrationer – december är ju pokalernas förlovade månad. Dels Svenska Deckarakademins pris för En helt annan historia – bästa svenska kriminalroman 2007, det var tredje gången faktiskt – dels SNCF-priset, den statliga franska järnvägens utmärkelse för bästa kriminalroman 2007 (Kommissarien och tystnaden, de ligger några år efter nere i Gallien). Trevligt i alla händelser, man skriver ju för att man inbillar sig att det finns kloka och goda läsare; åtminstone lika kloka och goda som själva författaren.
Arbetsmässigt inväntar jag framförallt januari, för att ta ett sista varv med Barbarotti III. Numera finns också en titel... tror jag i varje fall, jag fick den serverad på just ett sådant här Egg Nogg-party häromdagen. Men mer om detta och annat på andra sidan nyår. Till dess ber jag att få önska alla goda bokmalar en fröjdefull jul, ett gott nytt år och allt vad därtill hörer. Många sköna lästimmar, till exempel.
Er förbundne
Håkan Nesser